Ensam hemma klädde jag på och packade i trött och hungrig dotter i bilen för att handla - då såväl frys, kylskåp och skafferi gapade tomma. Efter att stått i kö i vad som kändes som en evighet med en ålande, gnällig dotter har varorna tillslut rullat igenom kassan. Då märker jag att mitt kort saknas och jag inte har några som helst möjligheter att fixa fram pengarna. Just i den stunden när kassörskan är tvungen att göra återköp på alla varor, de andra köande personerna skruvar på sig, Maja försöker klättra ur vagnen och jag inser att jag får åka hem utan mat är jag så nära att göra precis som en älskad dotter gör när någonting går henne emot - bara lägga mig ner och skrika högljutt.
Men som den fortfarande någotsånär psykiskt stabila människa jag är så andades jag djupt, la tillbaka alla varor på sin plats och åkte hem och tryckte en kvarglömd kladdkaka till middag.
/S.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vi bestämde oss för att den trots allt var lite för dyr. Men en ny pärla kommer. i sinom tid. =)
SvaraRaderaNäää, fy. Starkt av dig att inte ge efter för lusten att bara skrika.. Var det möjligen en liten Maja som lekt med plånboken?? Händer lite allt för ofta att allt inte är på plats i min nämligen:)
SvaraRaderaKram
Hahaha, det här är min kusin det: "tryckte en kvarglömd kladdkaka till middag":D:D Jag känner igen den;)
SvaraRaderaTherese: En dag står den bara där - den rätta ;)!
SvaraRaderaPernilla: Mmm, känner igen det där - men den här gången kunde jag inte skylla på Maja. Mattias hade mitt kort på sig - lååångt borta från Ica Säter :).
Robin: Hi, hi - det funkade det med...