Humanity for all.

Idag blev det en försenad födelsedagspresent till mig själv inhandlad på Sara 1896 i Borlänge. Armbandet är i läder och finns i regnbågens alla färger. Det räcker fem varv runt handleden och är fullt med tryckta visdomsord i silver. Klädsamt och dessutom snyggt att kombinera med några andra silverarmband. Extra positivt är såklart att detta är ett välgörenhetsarmband och 20% av inköpspriset går till Röda Korset och 5% till Al Gore´s Environmental Organisation.

Måste också tillägga att hon som äger butiken (tror jag?), liten söt mörk tjej, är så duktig och inspirerande. Hon tar hem fantastiska kläder och har alltid goda råd och tips att ge.

/S.

Alltså.

Vad trött man blir. Mattias och vän tränar på gymmet. När de är färdiga lägger Mattias sin mobil på löpbandet och sätter på sig jackan, varpå de möter två bekanta i dörren och samtalar för en stund. Under tiden befinner sig enbart två personer till på gymmet - varav de två kanske inte är kända som guds bästa barn. Mattias glömmer bort sin mobil och lämnar gymmet men innan han lämnar byggnaden så kommer han på sig själv och springer tillbaka för att hämta den.

Då är mobilen borta.

Att det skulle vara någon av de två bekanta som kom till gymmet samtidigt som Mattias och vän var på väg att gå är uteslutet. Med andra ord måste det vara någon av de två andra som hittat den och tagit den. Mattias konfronterar men de nekar så klart. Mattias provar att ringa - men mobilen är avslagen. Vilket den inte var några minuter innan. Ordväxling uppstår och det ska sparkas in huvuden hit och dit och det ska inte anklagas hit och dit - trevliga typer med andra ord.

Så dumt bara - hur tänker man? Eller det är väl det man inte gör och så står man där helt plötsligt och har gjort något dumt och då är det ett stort steg att ta tillbaka. Vad kan man få för en gammal mobil som inte ens var speciellt bra? Men värdet för Mattias med alla kontakter och för att inte tala på alla underbara filmer på Maja som han kikade på när han är borta på jobb - det är ju så oändligt mycket större. Samtidigt - hur långt törs man gå? Är det värt att dra på alla växlar - för det skulle man kunna göra? Näe, tyvärr tycker jag inte det - av rädsla för att de ska få spel och det känns hemskt osäkert att inte veta hur långt de skulle kunna gå om de blir trängda.

Nu återstår bara hoppet att de dumpat telefonen någonstans av rädsla för att bli påkommna med den...

Update: Slutet gott allting gott! Helt otroligt men killarna hade konfronterats imorse på inrättningen de bor på för tillfället och den ena erkände! Killen som hade varit aggresiv och hotat och haft sig hade inte tagit den, och visste tydligen inte heller att polaren hade tagit mobilen (sa de i alla fall). En ångerfull yngling lämnade tillbaka telefonen och bad om ursäkt (vilket jag faktiskt kan tycka är ett gott tecken om mänskligheten och starkt på något vis i alla fall - det är inte alla som kan stå för vad man gjort och sen be om ursäkt...).

/S.

Bergsbo - något för alla smaker.

Vill ni testa hur det känns att hänga i ishotellet i Jukkasjärvi, men tycker att det är lite långt och bökigt att ta sig dit? Välkommen hem till mig en sväng...

Vill ni låtsas att ni är i tropikerna? Välkommen hem till mig en sväng, men ta trappan upp till övervåningen...

/S.

Umgänge.

Vrider upp ljudet på tv:n och så vips så låtsas vi att vi inte är så ensamma hemma som man kan tro...

"Pappa" säger Maja.

/S.

Prinsessan på ärten.

De är så underbart fina och välgjorda Mailegleksakerna att jag inte kan annat än älska dom. Innan Maja kom så gick jag och beundrade alla små och stora kaniner och möss och tillbehör. Sen när Maja föddes så fanns det i alla fall en anledning att få köpa något.

Förra julen så fick Maja sin första Mailegkanin av mamma i julklapp. När Maja hade namnsdag i somras (Christina) så kunde jag inte hålla mig från att köpa en liten "pilligur" (nytt ord från Mattias sida som betyder typ liten present) och det blev en liten bebiskanin. Sen kom fina vännen Anna med en kanin när Maja fyllde år och fina vännen Maria med en liten mus... Så nu har Maja en liten "Mailegfamilj" - till hennes mammas lycka...

Strax innan jul så sprang jag över den här underbara "Prinsessan på ärten" och kunde inte motstå den när det visade sig att jag skulle få köpa den till inköpspris. Den är så välgjord, den lilla virkade prinsessan har till och med rosor på kinderna. Dessutom följde det med en liten bok med sagan. Maja fick den i julklapp och hon leker faktiskt med den redan - även om hon är mest intresserad av att plocka med madrasserna.

/S.

Ett år äldre.

Halva födelsedagen spenderades, med lätt illamående och huvudvärk, liggandes på soffan i stugan. Same procedure as last year med andra ord. Men så är det att fylla år på årets första dag.

Jag fick en jättefin ring av Maja och Mattias som jag älskar - det är en bred och hög silverring med "MAJA" stämplat på (sen att mina händer just nu ser ut att tillhöra någon som precis fyllt 61 år kan vi bara bortse från). Tusen tack älsklingar!

Ringen har duktiga Veronica på Cederlings fixat fram.

/S.