Alltså.

Vad trött man blir. Mattias och vän tränar på gymmet. När de är färdiga lägger Mattias sin mobil på löpbandet och sätter på sig jackan, varpå de möter två bekanta i dörren och samtalar för en stund. Under tiden befinner sig enbart två personer till på gymmet - varav de två kanske inte är kända som guds bästa barn. Mattias glömmer bort sin mobil och lämnar gymmet men innan han lämnar byggnaden så kommer han på sig själv och springer tillbaka för att hämta den.

Då är mobilen borta.

Att det skulle vara någon av de två bekanta som kom till gymmet samtidigt som Mattias och vän var på väg att gå är uteslutet. Med andra ord måste det vara någon av de två andra som hittat den och tagit den. Mattias konfronterar men de nekar så klart. Mattias provar att ringa - men mobilen är avslagen. Vilket den inte var några minuter innan. Ordväxling uppstår och det ska sparkas in huvuden hit och dit och det ska inte anklagas hit och dit - trevliga typer med andra ord.

Så dumt bara - hur tänker man? Eller det är väl det man inte gör och så står man där helt plötsligt och har gjort något dumt och då är det ett stort steg att ta tillbaka. Vad kan man få för en gammal mobil som inte ens var speciellt bra? Men värdet för Mattias med alla kontakter och för att inte tala på alla underbara filmer på Maja som han kikade på när han är borta på jobb - det är ju så oändligt mycket större. Samtidigt - hur långt törs man gå? Är det värt att dra på alla växlar - för det skulle man kunna göra? Näe, tyvärr tycker jag inte det - av rädsla för att de ska få spel och det känns hemskt osäkert att inte veta hur långt de skulle kunna gå om de blir trängda.

Nu återstår bara hoppet att de dumpat telefonen någonstans av rädsla för att bli påkommna med den...

Update: Slutet gott allting gott! Helt otroligt men killarna hade konfronterats imorse på inrättningen de bor på för tillfället och den ena erkände! Killen som hade varit aggresiv och hotat och haft sig hade inte tagit den, och visste tydligen inte heller att polaren hade tagit mobilen (sa de i alla fall). En ångerfull yngling lämnade tillbaka telefonen och bad om ursäkt (vilket jag faktiskt kan tycka är ett gott tecken om mänskligheten och starkt på något vis i alla fall - det är inte alla som kan stå för vad man gjort och sen be om ursäkt...).

/S.