Katastrofläge ett adam.

Förmiddagens scenario:

En liten tjej på dryga ett år ger sig ut på egen upptäcktsfärd på övervåningen och hennes mamma som för tillfället klär på sig, brister i övervakningen för en sekund. Det blir oroväckande tyst och mamman ger sig iväg för att kika vad hennes hjärta pysslar med. I samma sekund som hon ser lilla tjejen stående vid fönsterbrädet i gästrummet hörs också en duns. Det tar ytterligare en sekund för mamman att inse att den lilla tjejen har petat ner en ny enlitersburk med svart färg som mamman skulle måla gästsängen med.

Därpå inträffar följande:
Mamman skriker när hon inser att all svart färg rinner ut över det nyslipade och nylackade golvet. Lilla tjejen skriker för att hon dels blir rädd och dels för att hennes tidigare vita strumpor nu är helt svarta och blöta då hon står mitt i all denna sörja. Som tur är dyker pappan upp och efter ett fint samarbete, x antal handukar och lakan färre, är såväl dotter och golv någorlunda ok igen.

Mamman och pappan tackar gudarna för att

1: färgen var vattenlöslig och
2: Det var det gamla omslipade golvet som blev offer där springorna redan var någorlunda mörka och inte det nyinlagda ljusa Floda-golvet i rummet bredvid.

Frågan som de båda fortfarande funderar över är hur man knappt kan få av locket på en ny färgburk fast man har diverse hammare och mejslar till hjälp, men att en liten duns från en meter kan få locket att trilla av utan problem...

/S.